NollCO2 har tagit fram ett informationsblad där vi beskriver de baselinemodeller vi använder oss av för att sätta gränsvärden för klimatpåverkan av byggdelars tillverkning för ett NollCO2-projekt. Vi tror att informationen kommer hjälpa projekt som funderar på en NollCO2-certifiering och undrar om deras projekt kan klara det gränsvärdet som de får vid en godkänd registrering. Underlaget till baselinemodellerna har tagits fram tillsammans med NollCO2 pilotprojekt, i dialog med det pågående SBUF projektet ”Referensbyggnader för svenska förhållanden”, och genom marknadsanalys av hur byggdelar utformas idag för att klara Boverkets krav.
Att NollCO2-certifiera en byggnad kräver att hela byggnadens livscykels klimatpåverkan redovisas och balanseras med klimatåtgärder till nettonoll klimatpåverkan. Livscykeln innefattar tillverkning och transport av byggdelar, byggprocesser, användandet och sluthanteringen av byggnaden.
För att vara en verkningsfull certifiering ska inte bara klimatpåverkan balanseras utan också reduceras, detta görs genom att gränsvärden för klimatpåverkan av byggdelars produktion sätts projektindividuellt. För att kunna sätta ett gränsvärde, behöver projektet veta hur stor klimatpåverkan byggdelarnas tillverkning skulle stå för i vanliga fall, ett referensvärde eller baseline som SGBC valt att kalla det.
För att kunna bestämma en baseline kan man antingen samla ihop data från ett stort antal snarlika byggprojekt och ta fram medelvärden, eller man kan modellera upp byggnadstypen. SGBC har valt att modellera ett antal byggnadstyper och deras typiska byggdelar utifrån ett tiotal projektspecifika parametrar, generiska klimatdata och ett stort antal modellspecifika nyckelparameterar. Resultatet är en baseline, ett värde på klimatpåverkan av byggdelarnas tillverkning om byggnaden byggts på ett idag byggnadstypiskt sätt. Gränsvärdet sätts sedan som modellens klimatpåverkan av de byggdelar som ingår i mörk bruttoarea plus 70 % av klimatpåverkan av byggdelar som ingår i ljus bruttoarea.
De projektspecifika parametrarna, skalningen och undvikandet av schablonvärden gör att gränsvärdet sätts på ett projektspecifikt och rättvisande sätt. På så vis får varje projekt ett rimligt gränsvärde och inget projekt får det för lätt eller för svårt att klara gränsvärdet för NollCO2-certifieringen.
Informationsbladet “NollCO2 Baseline och gränsvärden” hittar du här.